mankeltankel - solo così

Fegis. En riktig jävla fegis. Varför? Vet inte. Fan. Läget att få säga till dig hur det är fanns ju faktiskt där igår....

Självförtroendet är på topp. Har haft en astung vecka på jobbet. Solen är aldrig fel här i Schweden men det är brutalt när man knegar! Men tog mig fram till tangentbordet ganska skapligt i tid iallafall såhär på fredagseftermiddagen så ska väl inte gnälla.

Hamnfestival i helgen. Ska försöka hålla mig skaplig [delmål 1] för en gångs skull och kanske kan man få träffa på dig därnere och kanske, kanske få de klyschigt uttryckta "fjärilarna i magen" som just nu är nervös-liknande skeenden att bli till de som bara förstår hur mycket du är för mig och ge mig åtminstone (en) rimlig chans att försöka låta dig få veta det [delmål 2].

Nämnde jag förresten att jag är kille och 23 år gammal!? Skapligt patetisk.

Dagens prövningar får dock lov att bli hyffsat städade eftersom vi ska lira Cup-match i Hufvudstadens utkanter imorrn mot Frösunda SK. Vi kommer med vind i seglen efter att i tisdags kväll ha tagit 3:e raka i serie-vår-epilogen i en vansinnig match borta i Uppsala mot Vaksala SK (www.fsk.nu). Tror på avancemanget. Resa t/r i buss och lagfest vid hemkomst, sen hamnfestivalen. Känner jag FSK herr rätt blir det förmodligen en städad tillställning haha.

Nej, städa/käka/tvätta = tidig fredagseftermiddag här hemma tyvärr, so catch ya´ll later!
Ska försöka leverera i det gamla löftet om bilder och sånt här också. Ska sätta mig in i det lite bättre först bara.


Du.....


All out!
Peace!

Helgen inleddes med lite jobb först på midsommaraftonens morgontimmar innan det var dags att vicka ner första (i en rad av många, många fler, som vanligt) biran. Sen var festen igång. Morgonpigga delttagare var, förutom undertecknad, festfixare Robert, parents-to-be Valle o Radde samt Evelina. Efter någon timme droppade Sofi med vän in och ytterligare ett par timmar efter det Tompa och Niklas samt syster Robert: Angelica och en väninna. Jobbarkompis Micke skulle komma förbi och kolla läget och ta en whiskey, haha, han blev kvar en stund till kan man säga. Lite käk varvades med massor av skitsnack, snapsvisor och olika lekar. Rök ihop med bästa vän Robert pga av influensen av den där icke-0%-drycken och den alltid överjävliga vinnarskallen som ger uphov till en och annan jobbig situation. Det är, och var, det värsta på länge. Att man aldrig lär sig. The art of keepin´ it together. Men men. Vi redde ut det snabbt och jag hoppas de som fick se skiten inte tyckte man var alltför pinsam och att, ja.. tror ni vet... Förutom den lilla plumpen var det en kanonkväll. Tack alla. Lördagen sen gick i stumhetens tecken mestadels, för att senare på kvällen avslutas med grillning och sällskapsspel. Mycket trevligt. Söndagen var le grande städdag innan jag drog till mormor och morfar, där mor och far även var, för lite krubb och kubb (titta, han rimmar). Sen var det match mot Uppsala Inter. Blev vinst 4-0 (www.fsk.nu). Match imorron igen. Underbart. Det underlättar ju de direkt urusla jobbveckorna som bara tycks avlösa varandra. När blir det bättring på allt? Det påverkar för mycket i det privata. Tyvärr.



Förlåt till er som inte ska behöva se detta och kanske blev "-vafan!" åt mig.
Övriga bilder och filmer på midsommar-kaoset finns på Evelinas facebook.

Nej, ska käka lite nu innan det bär av ner mot Idrottshuset för lite handbollsförsäsong. Vore nog en fin idé att kanske försöka visa sig lite mer därnere nu...


Du blir bara mer och mer betytande för mig. Man kan ju tycka att så starka känslor ska få kycklingliknande rädsla och feghet att försvinna.. Åtminstone nån gång!?


Peace!

M  ycket party!
I    ngen återvändo
D  u.
S   ill. Not!
O  P Andersson
M  ycket glädje
M  ycket tankar
A   llmänt underbart
R  o.


Tänker på dig. mer och mer.

Som man skulle sagt i landet i väst, happy holiday.


Peace!

Du  har varit i mina tankar 24/7 i några dagar nu. Tur att man inte är sjukligt blyg då.. Men du  är där iallafall.

Hyfsad vecka på jobbet.

Halvsov mig igenom NHL-finalen igår natt hemma hos Robban efter ett besök hos Valle på sjukan.

Flytthjälp idag. Student-kusins-firande efter det. Sen grillning med några kalla till det ikväll hos flytt-sällskapet.

Match imorron. Uppsala Inter FC hemma.


Vill att du  ska veta.


All out, Peace!

Att plötsligt famla efter vart man ska ta vägen, både i tanke och handling, och inte vet i vilken ände man ska börja leta eller har en susning heller om i vilken riktning man ska utstaka den fotsatta färden på. När man plötsligt känner sig som om man vore ett litet, sorgset, vilset, barn igen. Osäkerheten vet inga gränser. Förnuftet för de rationella tankarna har sen länge blåst bort. Man har gjort en tidsresa i negativ tid. Krympt. Börjat tvivla. Blivit osäker. Kännt efter för mycket. Inte vågat nog. Inte heller vetat varför. Kännt det som om man inte hade en endaste person runt om sig. Velat ha för många svar på frågor som kanske inte kan, eller aldrig nånsin kommer kunna bli, besvarade. Stängt inne omvärldens påtryckningar och heller inte bjudit på någror känslor eller yttringar utåt mot dem. Sagt fel saker. Velat fel saker. Gjort fel saker. Tänkt fel saker. Ångrat gammal jobbig historia, och inte kunnat njuta av gammal, bra historia. Haft en krasch med fullsatt tåg på tankens räls. 

I guess there is always a new tomorrow but it seems pretty far away today. 


Du. Alltid här.
Hon. Glädjen just nu är.

Peace!

En måndag där man gjorde enorm nytta och var på kanonhumör blev en måndag med elaka spydigheter och gnäll för att man inte gör mer. Hade en seriös konversation med en vän idag om att man kanske skulle klona sig själv. Fast å andra sidan kanske två dampare är en dampare för mycket. Är inte på det mest strålande av humör just för tillfället. Hade i a f en kanonhelg som [som vanligt] toppades med en jävla karatefylla. Fanns ändå en hel del godis från den kvällen. Saknar redan dagen på lördan´. Måste bli mer sånt. Saknar verkligen inte redan matchen ikväll. Somliga lär sig aldrig. Somliga fattar aldrig. Somliga vet vad som är fel, men gör ingenting åt det. Somliga vill bara krypa under jorden och försvinna, men vågar inte. Somliga hade inte då, men förmodligen nu, ett samvete. Saknar redan torsdagens match (www.fsk.nu). Måste bli mer sånt.

Nej, krypa till kojs. Rannsaka. Starta om. Försöka att inte grubbla för en gångs skull.

Du har fortfarande en speciell plats i mitt hjärta. Det vet du och det ändras aldrig. Aldrig nånsin.

Men hon väckte nånting som varit djupt nergrävt ett tag nu. Nånting jag inte upplevt på länge.

Nej nu blir det ju grubblerier i a f. Fan.



Peace!

När veckan väl drar igång och man inser att det är långt kvar till helg och måndan´ är så värdelös och så vidare, är det verkligen så man känner (egentligen) då? Sista tiden har jag börjat klura på varför man kastar bort veckorna, även om även jag förstår att man inte ska klaga på, och absolut njuta av, varje ledig stund man har. Har börjat känna att jag utnyttjar tiden katastrofalt illa och reflekterar ofta över hur stressad jag kan känna mig för ingenting och att jag är rätt avundsjuk på en dum känsla att alla andra hinner mer än mig och/eller är bättre på att utnyttja tiden.. Eller blir känslan såhär bara för att man inte har henne vid sin sida eller de facto att man fortfarande söker efter den där sysselsättningen, eller om man nu vill kalla det hobbyn, som ska ge mig lite mer [tid eller inte] än de saker jag aktiverar mig med nu..?

Det tåls att tänkas på. Absolut.

Axeln är fortfarande ankskit för att tala klarspråk. Försöker hålla humöret uppe iallafall. Och gneta på med värdelösa "rehab-moves". Fick testa tio minuter i fredagens hemma-derby-[förlust] mot Fanna (www.fsk.nu) ändå. Kändes sådär. Både axeln, och det vi presterade. Så mycket mer fick jag inte ut av den dagen. Förutom att jag äntligen köpte bil. Saab 9-3 Aero. Känns, så här långt, kanon.

På lördan´ sen bar det iväg till Eskilstuna flygfält [kjula] för lite smått och gott i racingväg. Med på den trippen och initiativtagare var Robban och Sofi. Och på det var det senare under dagen inkilning med fotbollslaget. Tror vi bäst lämnar det där.

Söndagen gick i rehabiliteringens tecken även om jag, som vanligt, slarvat lite och fick lov att springa ner på stan för att handla en present till morsan. Blev en bok. Yeeey. Quelle surprise. Men hon blev glad som tur var. De är rätt bra på det där med "gamefacet", föräldrarna. Sen mot kvällen bar det av till Örsa för att coacha B-laget. Men, som vanligt i följetongen kring det gänget, fick jag snöra på mig dojjorna pga spelarbrist. Gjorde ett kortare inhopp även där. Ett mål, och för en gångs skull riktigt bra humör från min sida, blev facit där. [scizzo]Rickard ger sig själv betyg VG för den insatsen.

Nej, lär glida ner tlll jobbet igen nu, har bara skrivit av mig här och skickat i mig ett par mackor a long. Kaffet ska bryggas där nere. Blir snabbt sura miner annars haha.


Kan inte sluta tänka på dig. Verkligen inte.


All out, peace!