inkilning och annat.
När veckan väl drar igång och man inser att det är långt kvar till helg och måndan´ är så värdelös och så vidare, är det verkligen så man känner (egentligen) då? Sista tiden har jag börjat klura på varför man kastar bort veckorna, även om även jag förstår att man inte ska klaga på, och absolut njuta av, varje ledig stund man har. Har börjat känna att jag utnyttjar tiden katastrofalt illa och reflekterar ofta över hur stressad jag kan känna mig för ingenting och att jag är rätt avundsjuk på en dum känsla att alla andra hinner mer än mig och/eller är bättre på att utnyttja tiden.. Eller blir känslan såhär bara för att man inte har henne vid sin sida eller de facto att man fortfarande söker efter den där sysselsättningen, eller om man nu vill kalla det hobbyn, som ska ge mig lite mer [tid eller inte] än de saker jag aktiverar mig med nu..?
Det tåls att tänkas på. Absolut.
Axeln är fortfarande ankskit för att tala klarspråk. Försöker hålla humöret uppe iallafall. Och gneta på med värdelösa "rehab-moves". Fick testa tio minuter i fredagens hemma-derby-[förlust] mot Fanna (www.fsk.nu) ändå. Kändes sådär. Både axeln, och det vi presterade. Så mycket mer fick jag inte ut av den dagen. Förutom att jag äntligen köpte bil. Saab 9-3 Aero. Känns, så här långt, kanon.
På lördan´ sen bar det iväg till Eskilstuna flygfält [kjula] för lite smått och gott i racingväg. Med på den trippen och initiativtagare var Robban och Sofi. Och på det var det senare under dagen inkilning med fotbollslaget. Tror vi bäst lämnar det där.
Söndagen gick i rehabiliteringens tecken även om jag, som vanligt, slarvat lite och fick lov att springa ner på stan för att handla en present till morsan. Blev en bok. Yeeey. Quelle surprise. Men hon blev glad som tur var. De är rätt bra på det där med "gamefacet", föräldrarna. Sen mot kvällen bar det av till Örsa för att coacha B-laget. Men, som vanligt i följetongen kring det gänget, fick jag snöra på mig dojjorna pga spelarbrist. Gjorde ett kortare inhopp även där. Ett mål, och för en gångs skull riktigt bra humör från min sida, blev facit där. [scizzo]Rickard ger sig själv betyg VG för den insatsen.
Nej, lär glida ner tlll jobbet igen nu, har bara skrivit av mig här och skickat i mig ett par mackor a long. Kaffet ska bryggas där nere. Blir snabbt sura miner annars haha.
Kan inte sluta tänka på dig. Verkligen inte.
All out, peace!
Det tåls att tänkas på. Absolut.
Axeln är fortfarande ankskit för att tala klarspråk. Försöker hålla humöret uppe iallafall. Och gneta på med värdelösa "rehab-moves". Fick testa tio minuter i fredagens hemma-derby-[förlust] mot Fanna (www.fsk.nu) ändå. Kändes sådär. Både axeln, och det vi presterade. Så mycket mer fick jag inte ut av den dagen. Förutom att jag äntligen köpte bil. Saab 9-3 Aero. Känns, så här långt, kanon.
På lördan´ sen bar det iväg till Eskilstuna flygfält [kjula] för lite smått och gott i racingväg. Med på den trippen och initiativtagare var Robban och Sofi. Och på det var det senare under dagen inkilning med fotbollslaget. Tror vi bäst lämnar det där.
Söndagen gick i rehabiliteringens tecken även om jag, som vanligt, slarvat lite och fick lov att springa ner på stan för att handla en present till morsan. Blev en bok. Yeeey. Quelle surprise. Men hon blev glad som tur var. De är rätt bra på det där med "gamefacet", föräldrarna. Sen mot kvällen bar det av till Örsa för att coacha B-laget. Men, som vanligt i följetongen kring det gänget, fick jag snöra på mig dojjorna pga spelarbrist. Gjorde ett kortare inhopp även där. Ett mål, och för en gångs skull riktigt bra humör från min sida, blev facit där. [scizzo]Rickard ger sig själv betyg VG för den insatsen.
Nej, lär glida ner tlll jobbet igen nu, har bara skrivit av mig här och skickat i mig ett par mackor a long. Kaffet ska bryggas där nere. Blir snabbt sura miner annars haha.
Kan inte sluta tänka på dig. Verkligen inte.
All out, peace!
Kommentarer
Trackback
