mankeltankel - solo così

Helgen inleddes med lite jobb först på midsommaraftonens morgontimmar innan det var dags att vicka ner första (i en rad av många, många fler, som vanligt) biran. Sen var festen igång. Morgonpigga delttagare var, förutom undertecknad, festfixare Robert, parents-to-be Valle o Radde samt Evelina. Efter någon timme droppade Sofi med vän in och ytterligare ett par timmar efter det Tompa och Niklas samt syster Robert: Angelica och en väninna. Jobbarkompis Micke skulle komma förbi och kolla läget och ta en whiskey, haha, han blev kvar en stund till kan man säga. Lite käk varvades med massor av skitsnack, snapsvisor och olika lekar. Rök ihop med bästa vän Robert pga av influensen av den där icke-0%-drycken och den alltid överjävliga vinnarskallen som ger uphov till en och annan jobbig situation. Det är, och var, det värsta på länge. Att man aldrig lär sig. The art of keepin´ it together. Men men. Vi redde ut det snabbt och jag hoppas de som fick se skiten inte tyckte man var alltför pinsam och att, ja.. tror ni vet... Förutom den lilla plumpen var det en kanonkväll. Tack alla. Lördagen sen gick i stumhetens tecken mestadels, för att senare på kvällen avslutas med grillning och sällskapsspel. Mycket trevligt. Söndagen var le grande städdag innan jag drog till mormor och morfar, där mor och far även var, för lite krubb och kubb (titta, han rimmar). Sen var det match mot Uppsala Inter. Blev vinst 4-0 (www.fsk.nu). Match imorron igen. Underbart. Det underlättar ju de direkt urusla jobbveckorna som bara tycks avlösa varandra. När blir det bättring på allt? Det påverkar för mycket i det privata. Tyvärr.



Förlåt till er som inte ska behöva se detta och kanske blev "-vafan!" åt mig.
Övriga bilder och filmer på midsommar-kaoset finns på Evelinas facebook.

Nej, ska käka lite nu innan det bär av ner mot Idrottshuset för lite handbollsförsäsong. Vore nog en fin idé att kanske försöka visa sig lite mer därnere nu...


Du blir bara mer och mer betytande för mig. Man kan ju tycka att så starka känslor ska få kycklingliknande rädsla och feghet att försvinna.. Åtminstone nån gång!?


Peace!